"D'Artagnan hade lemnat hotellet i stället för att strax stiga upp till Ketty,
oaktadt den unga flickans enträgenhet, och detta af två skäl:
först, emedan han på detta sätt undvek förebråelser, beskyllningar, böner;
för det andra, emedan han gerna ville ransaka sina egna tankar
och om möjligt äfven denna qvinnas.

Hvad som var klart för honom genast, det var,
att han älskade mylady ända till dårskap,
men att hon icke det ringaste älskade honom.
Ett ögonblick insåg han, att det bästa han kunde göra vore
att gå hem och skrifva ett långt bref till mylady,
hvari han bekände, att han och de Wardes hittills varit en och samma person,
och att han följaktligen icke, utan sjelfmord,
kunde åtaga sig att döda de Wardes.
Men äfven han sporrades af en vild hämdlust;
han ville i sin tur ega denna qvinna i sitt eget namn,
och som denna hämd icke syntes honom sakna en viss sötma,
ville han icke försaka den.

Han gjorde fem eller sex slag kring Place royale
och vände sig om hvart tionde steg för att betrakta ljusskenet,
som trängde genom fönsterskärmarna i myladys våning;
det var tydligt, att den unga qvinnan gjorde sig mindre brådt nu
än förra gången att återvända till sitt sofrum."

Länk till detta Dikt-kort:
http://vetteljus.se/dikt/cards/card03.html


Webdesign copyright Vetteljus.
Music - In the morning light.

Romeo och Julia