Barfrost
Guld och blek koppar!
Rimfrost på guldbruna gärden!
Glittrande kall är
den vida och gyllne världen.
Solflod och guldflod
jag ser genom molnen sig tvinga,
skrattande kylig som
viljornas vässade klinga.
Leende trotsig den
fram genom rymderna bryter,
strålgul och frostig kring
ängar och gärden den flyter.
Hör, den får ljud, och det
jublar i vidderna klara!
Hör, hur all världen får
sjungande röst till att svara!
Slagen och sargad och
skövlad väl tusende gånger
sjunger hon trotsigt den
eviga livslustens sånger.
Dikt av Karin Boye
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
