   
Vågorna
Silkesblå, Tyrrhenska vågor har jag sett i glitter bära
vaggande latinska segel till en lättings ögonlust,
mumlande Catullus' rytmer till en blodvarm skönhets ära,
bristande med klang av klockor mot en varm och lycklig kust.
Lång och blank Atlanterdyning såg jag i kaskader brytas
och i klara kurvor teckna spår i Brightons mjuka sand,
hörde havets bleka trollsång som en sångarhälsning bytas
med de mjuka fältens lärksång i ett solblekt brittiskt land.
Nordsjöjättar såg jag kämpa som i stormgrått, fjälligt pansar,
och med drapats klanger lyftes deras stridssång tung och dov.
Och jag såg det kalla skummet som en skur av skarpa lansar
från en spökbrigad av vågor över Thules svarta skrov.
Vågor, vid er sång ett eko vaket i mitt hjärta lystrar,
ekot ifrån andra vågor i en annan älskad trakt,
där kring blanka skärgårdshällar smeksamt edra svenska systrar
gnola visor, gamla visor, i en trygg och hemvan takt.
Och jag hör dem, när de klucka kring en bådas gnejsgrå kuddar,
när de sila fram kristalliskt genom klysorna av tång,
när de spotta, grå av ilska, över tjurigt sträckta uddar
och i bistert allvar öppna som till välkomst sina fång.
Här har farfar blivit borta, här ha släktens händer valkats,
här blev all min ungdoms oro sång vid bränningarnas dån.
Som ett tryggt och troget väsen har det bränningsdånet nalkats
genom fjärran vågors röster till en hälsning hemifrån.
~ Dikt av Karl Asplund ~
|
|
Break Gifts for You
 
|
|
|
|
|
