Och Nu Var Det Natt
Och nu var det natt över åsar och myrar
Och månen stod halv över huset vid bron.
Små stjärnor de blänkte som vänliga fyrar
I blå havet under den konungens tron,
Som sänder oss kärlek och drömmar och vårar
Och längtan och svek och förlösande gråt
Och ger oss den lusten, som gör oss till dårar,
Högt hyllad, besjungen och fylld av försåt.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|