Sommar, midsommardröm.
Oh du ljuva ungdomsdagg,
som fuktar ögons tagg.
Moder, älska var öm.
Viska i mitt döva öra
kärleksord som aldrig hörts
av ledsen själ, ensam körts
ut i livets virrvarr röra.
Tusen tårar på en månad
för att hon ej var barn.
Livets nystan är ett garn
som ofta blivit rånad.
Tag då du min hand
visa kärlek, älska varann.
Säg de ord som gör dig sann,
att älska blir vårt band.
Dikt av Luna Runa
Midsommarsol
Midsommarsol som strålar het
ifrån de blåa tak,
skänk i min glädjes bägare
att jag nu glömma må,
att jag nu glömma må
att jag med Broder
och med Gud har en sak,
och fröjdas åt din klara luft
och dina skyar blå.
Och sänk dig sakta, ljumma natt,
i bergens svala famn,
och giv åt folk som vaka glatt
en fröjd förutan namn!
Låt, sommar, fältens unga korn
och täktens vilda bär
få dricka ymnigt dagg och ljus
och giva hundrafalt!
Giv must åt klövern
honungfull och grann,
färg åt duvkullan skär,
och strö var natt och varje dag
välsignelse kring allt.
Så sjunger jag vid hedens kant,
vid Kabofallets brus
och dyrkar högt, o sommarkväll,
ditt underbara ljus.
Dikt Dan Andersson
