|
Stjärnnatten
Stjärnorna dansade högt över dig och mig,
månskäran flammade vit över nattlig stig
Sjustjärnans gyllne hjul välvde sin snabba gång
genom en rymd av storm, genom en natt av sång.
Fjärdarna svallade svarta kring svarta skär,
havsvinden famnade stranden i mörkt begär
Steg genom kvällens höst strandsvallets bundna brus,
drev genom mil av natt norrskenets blåa ljus.
Polstjärnan flämtade högt över fjärdens skum,
nattstormen gungade henne i öde rum
Nattstormen sköljde mörk blåvita Vegas ö,
månskärans silverhorn skalv under eterns sjö.
Tog du och böjde mig bakåt en snabb sekund,
armarna lyfte mig lätt över jordens rund
Lyfte mig upp att se höstliga himlars frid,
tryckte mig till ditt bröst hårt som för evig tid.
Blicken förlorade sig i ett ljusdränkt djup,
störtade längtande hän utför svarta stup
Löpte i storm och natt stjärnfallens branta stig -
stjärnflockars vita väg sträcktes kring dig och mig.
Polstjärnan strålade, stilla och klart hon stod,
månskärans silverhorn flöt över mörkrets flod
Höststjärnors rosenkrans spände kring oss i sitt ljus
genom en natt i storm, genom en rymd av brus.
Karin Ek
|
