|
Vem är Balder?
Ljusets och fridsamhetens gud i nordisk mytologi. I Eddorna skildras han som så vit
och fager att det lyser om honom, han sägs vara klok, vältalig och vänlig, men alla hans beslut
har det felet att de inte kan genomföras. Han bor med sin hustru Nanna i den himmelska gården
Breidablick och har en fridsam son vid namn Forsete. Det märkligaste som berättas om Balder handlar
om hans död. Han drömde tunga drömmar om livsfara, och när han berättade detta för sin mor Frigg ansåg
hon det säkrast att vidta omfattande mått och steg.
Hon tog ed av alla ting och företeelser att de inte skulle skada Balder: eld och vatten,
alla metaller och stenar, alla sjukdomar, gifter, djur och växter.Balder var därmed bliven
osårbar och immun mot allt tänkbart, och asarna kunde hädanefter roa sig med att skjuta
på honom eller hugga efter honom eller kasta sten på honom utan att han tog minsta skada.
Loke, som vistades bland asarna men i grund och botten var en elak natur, tyckte emellertid i hemlighet
illa om Balder. Han fick reda på att det växte en mistel i ett träd väster om Valhall
vilken Frigg hade underlåtit att ta ed av, och då ryckte han loss en gren av denna, gjorde sig
en pil därav och gick med den till asarna som just var i färd med att skjuta prick på Balder.
Ytterst i kretsen stod dennes broder Höder som var blind och inte kunde delta i nöjet, och honom lurade
Loke att skjuta av mistelpilen mot Balder i det att han hjälpte honom att sikta. Balder genomborrades
och föll död ner, vilket var den största olycka som hänt i världen, ty därmed var all god kraft borta.
Alla asarna stod lamslagna och brast sedan i hejdlös gråt. Till sist hämtade sig Frigg och frågade
om inte någon fanns som kunde rida ner till dödsriket och förmå Hel att låta Balder återvända till
livet mot lämplig lösen. Då erbjöd sig dennes bror Hermod att försöka och fick låna hästen Sleipner
för ändamålet. Han red ner över Gjallarbro, fick hästen att hoppa över dödsrikets höga stängsel och
förhandlade med Hel, som slutligen sade att om Balder verkligen var så älskad som det påstods,
så att alla varelser och ting i världen begrät honom, då skulle hon låta honom återvända till Asgård.
Med det budskapet återvände Hermod dit, varpå asarna sände bud till allt och alla att hjälpa till
med att gråta ut Balder från Hel. Alla lydde den maningen så när som på en gammal käring vid namn Tökk,
som i själva verket var en inkarnation av Loke. Tökk sade sig ämna gråta torra tårar över Balder,
och därmed stod det klart att Hels villkor inte var uppfyllt och att den ljuse asaguden fick förbli
i hennes rike. Asarna bar då Balders lik till hans skepp Ringhorne osm var det största av alla fartyg.
När de ville sjösätta detta gick det emellertid inte att rubba. De sände då bud till Jotunheim och
begärde hjälp av en jättekvinna vid namn Hyrrokkin, vilken villigt kom ridande på en väldig varg
med en huggorm till töm och drog loss skeppet vid första försöket, varvid det slog gnistor från
rullstockarna under kölen och marken skalv. Tor blev vred och tänkte slå Hyrrokkin i huvudet med
sin hammare men hindrades av de andra gudarna, som istället tog itu med att bygga upp ett bål på
skeppet och bära Balder lik dit. När Nanna såg detta brast hennes hjärta av sorg, varpå hon blev
lagd på bålet bredvid sin man. Tor helgade bålet med hammaren Mjölner, och en dvärg vid namn Lit
som kom framspringande under denna cermoni fick en spark så att han hamnade i bålet. Oden lade dit
ringen Draupner och viskade i Balders öra någon djup hemlighet som ingen annan känner.
Källhänsvisning: Stora Mytologiska Uppslagsboken, Hexikon
|
