Guden Loke

I vår uråldriga by heter festlokalen Loke. Där dansas, sups och emellanåt slåss det. Guden Loke var blodsbroder till Oden och alla asagudarna litade på honom. Det var ett stort misstag för Loke, om än rolig och humoristisk, var både falsk och manipulativ. Han svek Freja och kostade henne och Oden sin lycka. Han brukar kallas eldens gud, varför jämförelsen med jävulen och underjordens härskare blir automatisk. Hans dotter Hel styrde dock över det dystra dödsriket dit alla förlorade själar hamnade, som inte hade turen att ta sig till bättre ställen när de lämnade jordelivet. Loke sägs vara son till en jättekvinna, men nu ska vi inte alltid tro vad vi hör. När man hör beskrivningen av Joturs, varifrån ordet jätte härstammar, låter detta mer som vanliga samer. De åker skidor bland bergen och i skogen och är mästerliga på att slåss och jaga. Att den överstöddige Tor hittade på att de var enorma, efter att blivit ordentligt uppspöad några gånger, är precis samma skrönor stora starka vikingagossar än idag drar till efter en liten spinking svarthårig kille nitat dem. Därför tror jag mer på de forskare som misstänker att Joturs, dvs jättar, inte alls behöver vara enorma, utan bara kan vara just de folk som nordborna alltid levt i symbios med.

Vikingarna bosatte sig ända bort i väst i Vinland och på Grönland och mot öst sträckte deras domäner till Uralbergen. Överallt där de bodde fanns indianer, inuiter, samer och sibirier som alla har samma ursprung och därför är lika varandra. Förutom med något sällsynt tillfälle med Joturs tycks de bara gift sig med varandra mellan gudarsläktena Asar och Vaner. Om Asarnas sägs inte mycket mer än att de kommer ifrån Asien liksom Vanerna, medan Vanerna helt klart var ett kustlevande folk. Vanern Njord gifte sig med Joturkvinnan Skade och hon fick då bli gudinna över skidåkandet och jakten. Så om nu Loke var halvjotur var han troligast en halvsame och säkert allt annat än jättestor som han numer gestaltas. Han var mycket klurig och smart och också inte rädd för att säga vad han tyckte om saker och ting. För mig symboliserar han Odens mörka sidor och de delar han tar för givet och därför blir de hans stora olycka, då Loke är den som ligger bakom mordet på Balder, som jag ser som en manifestation av Odens goda sida. Efter Balders död finns inget mer hopp för den gamla världen.

Bestarna är dels de båda halvhunner till söner som Loke fick och de sas slåss värre än någon annan. Deras slut blev avskyvärt och kan helt jämföras med hur många människor agerat mot våra vargar. Nu är vargen fridlyst här i Norden, men på andra ställen i världen fortsätter slakten utan en tanke på den sorg de själva kommer känna den dag de skjutit den sista vargen. Dels kan bestarna sägas vara Lokes tre barn med en Joturkvinna, för med henne fick han Fenrisulven, Midgårdsormen och Hel. Dessa tre har av många tänkare liknats vid tre kometer som kommer rusande mot jorden och som sedan leder till Ragnarök och jordens undergång. Som tur är återvänder alltid livet till jorden efter varje undergång och människan tar tillsammans med djuren åter tillbaka sin jord och återskapar livet. Kanske var det så vi mötte vår första hund, i en varg i en grotta väntande på att kometerna skulle åka förbi och elden lägga sig, giftgaserna klarna och vi tillsammans kunde komma upp ifrån det ena mörkret upp till halvskuggan där uppe utan Balder som lyser upp vår värld. Tillsammans med vår nye vän upptäckte vi hur mycket lättare det gick att fånga den enda föda som just då fanns att få, då all gröda bränts i elden eller vissnat i mörkret. Då blev varghunden vår allra bästa vän och för det borde vi alltid ära vargen, hundens mor och far. Länge leve vargen!

Boken om Ragnarök: The Age Of Fire And Gravel