|
Gitternäten
1. Currynätet
45 grader i förhållande till vädersträcken, sträcker sig det sk curry-nätet.
Bredden på linjerna, alltså de raka fält nätet består av, är ca 40 cm och
nätet har i Mellansverige en sida på ca fyra meter. Jordstrålningsnätet
är uppkallat efter dess nutida upptäckare, den schweiziske läkaren Manfred Curry.
Han kartlade på 1950-talet nätet och har försökt visa på ett samband mellan
ohälsa och långvarig vistelse på nätets korspunkter.
2. Hartmannätet
10 grader positivt i förhållande till huvudväderstrecken och i Mellansverige
med en sida på i genomsnitt 1,5 meter löper hartmann-nätet. Bredden på linjerna är
ca 20 cm. Lokala variationer av dess förhållande till huvudväderstrecken är vanliga.
Namn åt detta nät har den tyske doktorn Ernst Hartmann givit. Ett annat namn för
hartmann-nätet är global-gitternätet.
3. Variationer
Lokala variationer är vanliga, där både styrkan/bredden på en linje och formen
på nätet kan variera. På vissa plateser kan curry-nätet helt dominera medan hartman-
nätet knappt är detekterbart, och vice versa. Även sidorna på rutorna kan variera lokalt.
Månens position påverkar också linjerna. Vid fullmåne är linjerna som smalast,
men samtidigt mest intensiva. Vid nymåne är de bredare och svagare.
4. Korsningar
För att mäta bredden på ett jordstrålningsfält så får man passera fältet från två håll.
Var 4:e meter finns alltså en korspunkt där två currylinjer korsas. Denna korspunkt
kallas currykors eller currykryss. Likaså finns korspunkter med 1,5 meters mellanrum
där två harmannlinjer korsas. Med jämna mellanrum ligger curry- och hartmannkorsen
ovanpå varandra. Då bildas ett nytt slags kors vars namn är supercurrykors eller dubbelkors.
Skapade linjer
1. Leylinjer
Många äldre kyrkor ligger orienterade efter gitternäten. Går man med en slagruta runt en kyrka
får man ofta även utslag för andra linjer, som sammanstrålar i kyrkans kor. Sådana linjer kallas
leylinjer eller arkeologiska linjer. I själva verket är det ofta flera smala parallella linjer
som ger upphov till utslaget. Dessa parallella linjer kan tillsammans bilda en bredd på över
tio meter. Leylinjer skiljer sig från övriga slags jordstrålningslinjer på så sätt att de är skapade
av människan själv. Genom att lägga en stor sten på ett curry- eller hartmannfält kan man förändra
både riktning och bredd hos fältet. Detta faktum hade tydligen våra förfäder stor kunskap om.
Man har genom väl uttänkta konstruktioner av kyrkväggarna i många kyrkor, lyckats skapa
leylinjer som sammanstrålar i kyrkans kor.
2. Positiva fält
Runt om i naturen kan man finna cirkelformade platser där auran, hos en person som befinner
sig i fältet, snabbt ökar. Dessa platser har kommit att kallas pelare, då de likt en pelare
skjuter upp ur jorden. Kännetecknand är att det ofta är fritt från växtlighet på dessa platser.
Fält med sådan egenskaper brukar kallas för positiva fält. Negativa fält kallas de som minskar
människans aura, t ex curry- och hartmannfält. Kyrkorna är roterade omkring 10 grader i förhållande
till huvudväderstrecken, och ligger alltså precis i linje med hartmann-nätet. Även äldre hus
ligger orienterade efter gitternätet. Byggnadernas stengrund ligger längs hartmannlinjerna.
Man ramar alltså in hartmannätet med hjälp av stenar. Det har visat sig att det skapas ett fält
liknande pelaren i det inramade området. Stenarna blir negativa. Bäst effekt fås om stenarna
har en någorlunda rund form. Ett hus byggt på en sådan grund sägs ge atmosfär åt huset, man känner
ett visst välbehag. I kyrkan upplever vi andakt eller rofylldhet. Leylinjer går också att finna
på gamla kultplatser. Ofta sammanbinds olika kultplatser eller andra betydelsefulla platser,
med just en eller flera leylinjer. Gamla gravhögar har också visat sig vara rika på just leylinjer.
3. Trojeborgar
Trojeborgar kallas ofta de stenlagda labyrinter som det i Sverige finns ca 300 av. De är byggda
efter ett visst system där man utgår från ett kors, fyra vinklar och fyra punkter.
Sedan kan man genom att sammanbinda ändran och punterna skapa en slags labyrint.
Det finns många sägner och myter omkring trojeborgarna. De sägs ha används till allt
från lekar till magiska föreställningar. Det intressanta med borgarna är att dess stenläggning
skapar ett nytt strålningsfält i den närmaste omgivingen. Runt trojeborgen skapas ett blomliknande
mönster i jordstrålningen. Detta blommönster har åtta blad och dess centrum ligger i mitten
av trojeborgen. Vinklarna mellan varje blad är således 45 grader. Mönstren kring trojeborgarna
fanns inte innan borgarna lades, utan kommer tydligen till då stenarna placeras på detta sätt.
Det verkar som om gitternäten utnyttjats till att skapa mönstereffekten kring och i trojeborgarna.
Jordstrålningen varierar tydligen mellan de olika gångarna, vilket påverkar vår aura och därmed
också vårt psyke.
4. Kommunikation
På flera platser i Sverige har man funnit ett antal stora stenar och klippblock som av människan
blivit flyttade till sin nuvarande position. Efter inprickande på kartan har de visat sig ligga
på exakta raka linjer genom landskapet. Dessa linjer kan vara flera mil långa. Mellan dessa
stenar och klippblock kan man detekter en eller flera leylinjer. Genom att placera andra stenar
på leylinjerna kan man påverka linjernas riktning och bredd. Teorier finns om att denna möjlighet
att kunna påverka leylinjerna, även på stora avstånd, har används som kommunikationsmedel av våra
förfäder. Om det mellan två platser går t ex åtta stycken leylinjer, så kan man alltså släcka
någon eller flera av linjerna genom att lägga en sten på den. Det ger 64 olika kombinationer.
Man kan alltså ha använt leylinjerna för att förmedla budskap.
Övrigt om linjer
1. Auror
Runt varje människa, djur och växt, kan man få utslag på ett slags jordstålningsfält,
den sk auran. Storleken/radien kan skilja sig kraftigt från individ till individ.
Auran skiljer sig inte bara i storlek mellan olika personer utan samma person har
vid olika tillfällen inte samma storlek på auran. Man kan säga att auran varierar
både i storlek och frekvens beroende på hälsa, sinnesstämning och energipåverkan.
Stora skillnader i storleken på auran går att finna mellan friska, utvilade personer
och sjuka personer. De friska har ofta minst en halvmeters aura, medan den hos sjuka
personer kan vara ett par centimeter. Vanligt är att man känner sig trött, oinspirerad
och kraftlös av platser med stark jordstrålning. Mycket talar också för att det
samtidigt förhåller sig omvänt, så att storleken på auran påverkas av människans
sinnestillstånd.
2. Frekvenser
Många menar att den unika resonansfrekvensen i varje objekt skapar ett jordstrålningsfält
med en proportionell frekvens runt objektet. Det är alltså inte bara runt människor och
djur det finns en aura, utan det finns ett liknande fält även runt föremål.
Frekvensen hos människans aura beror på vilken sammansättning av olika ämnen kroppen
består av. Man har funnit att ju äldre en människa är, ju högre frekvens har auran.
Detta förklaras med att man under sin livstid ständigt tar upp metalljoner av olika
slag, som interfererar med övriga ämnen i kroppen, och skapar en högre frekvens
på auran. Auran runt ett föremål är normalt lika bred åt alla håll, men om föremålet
alltså kommer i närheten av ett annat föremål av samma material, så bildar auran,
likt en magnet, ett fält emellan de två föremålen. Varje slags jordstrålningsfält
har sin bestämda frekvens. Enligt docent Nils-Axel Mörner har en vattenåder frekvensen
440 Hz, en Currylinje 202 Hz och en Hartmannlinje 142 Hz. Dock vet man inte om dessa
frekvenser är fältens verkliga frekvenser eller bara proportionalitetskonstanter till
den verkliga frekvensen. Frekvensen på människans aura har uppmätts på spädbarn till 84 Hz
och upp till 92 Hz på en gammal människa. Jordstrålningsfält med frekvenser över den
frekvens kroppens aura har misstänks vara de som minskar auran. Och motsatt så ökar
bredden på kroppens aura om den exponeras för fält med lägre frekvens, t ex pelarna.
3. Psi-spår
Genom att en person starkt visualierar något/någon inom sig i ca två minuter, skapas ett
psi-spår från personen till det han visualierar. Spåret ligger sedan kvar även om
personen som skapat det avlägsnar sig. Om man däremot flyttar på det/den som spåret
går till, så följer spåret med det. Psi-spåret går igenom väggar och tjocka bergsblock,
medan det tvingas böja av för vanlig aluminiumfolie. Spåren avklingar sakta för att
efter ca en timme inte längre gå att detektera. Genom så kallad triangulering kan man
finna borttappade personer och föremål med hjälp av detta. Man kan alltså endast
med hjälp av tanken etablera ett psi-spår till ett objekt. Vidare så kan ett psi-spår
sträcka sig från ett par meter till flera mil. Detta kan vara vad vi normalt kallar
för intuition.
|
