|
Året jag väntat på
Hösten, som inledde hopp och längtan
och vintern - den långa - då jag väntade blitt.
Våren dock stördes av tvivel
och krav började resas mot jämlika mål.
På sommaren - den sköra - jag visste att snart
var ett år förspunnet och gått,
men tårar ej fälldes - för här fanns glädjen blott.
Nu ser jag med lika glädje fram
att här är nu hösten och livet kan börja,
för nu är det hoppets och livets år
vi spinner vår livstråd på.
Dikt av Luna Runa
Gåva till dig
Vindens sång
Sommarbrisar slutat smeka gröna löv på björk och lind.
Lönnen naken står på backen ensam ilar höstanvind.
Vinterns hårda kuling önskar blåsa sista kvisten bar.
Grenar åter kommer blomstra våren värmer inom snar.
Dikt av Luna Runa
Gåva till dig
|