Gudar och gudinnor Här är en lista som innehåller några till gudomar och andra mytologiskt relaterade figurer. Here is a list which contains som of the deities and other mythologically related figures. The Elf Dagur Sings About Fate In the world's tree nine days sacrificed he hung - so pale I never saw any, god or man - erect, with relentless mouth, his ruler's hands clenched, above the sacrifice he made his eyelids closed. But my mind jumped like a snake - I cried: 'Who has done it?' The dark voice answered, tremblingly low: 'I myself have done it.' Little do I know of wisdom's well, never yearned to be there. Its lustre is black. I know a spring, gleaming silver-white: deep, deep near life's roots a wave washes my mind. No one demanded my eye as a pledge. I drink freely in there. Like a stream flows my day - as though I had never heard the strange answer I hear each night in my dreams: 'I myself have done it.' Then the earth's blossoming spring seems to me like dead things and dust against him, sacrificed to himself in the ash's whistling air. Then my thought seeks in vain a well that seems worthy of the feat. a drink that must be cruelly won with costly sacrifice. No power resembles theirs, who were silent, were silent and did it. Through the darkness shines with splendour of flames: 'I myself have done it.' The old witch spoke the truth. 'The strong,' she said one time, 'are born for gaze of lofty powers and song of trembling man. The more a strong one can suffer harm, the more difficult things can he learn, and dark Norns rejoice to see how heavy a load a man can bear.' Never yet bore I a burden - and am not aware that I ought to. But that dream, none is as proud as it: 'I myself have done it.' Dikt av Karin Boye Balder: Ljusets och fridsamhetens gud i nordisk mytologi. I Eddorna skildras han som så vit och fager att det lyser om honom, han sägs vara klok, vältalig och vänlig, men alla hans beslut har det felet att de inte kan genomföras. Han bor med sin hustru Nanna i den himmelska gården Breidablick och har en fridsam son vid namn Forsete. Brage: Han är skaldekonstens gud och son till Oden. Han är gift med Idun, har långt skägg och tycker mycket om mjöd. Han sjunger bra till harpa, men förövrigt berättas inte mycket om honom. Forsete: Rättvisans gud i nordisk mytologi, son till Balder och Nanna. Alla som kommer till honom med sina tvister går förlikta bort. Hans boning heter Glitner. Den har pelare av guld och taktäckning av silver. Frej: Eller Frö, nordisk gud som råder över markens gröda och över fruktsamheten bland djur och människor. Snorre meddelar om honom och han var son till väderguden Njord och bror till kärleksgudinnan Freja. Hans himmelska adress heter Alfhem, och han håller sig med en guldglänsande galt och ett underbart skepp som heter Skidbladner. Freja: Kärlekens gudinna i nordisk mytologi. Hon är liksom sin bror Frej barn till Njord och dennes syster, vars namn eddorna inte nämner, ty hon tycks inte ha följt med till Norden från asars och vaners urtida tillhåll borta i Asien. Familjen tillhörde vanernas ätt, som hade kommit till asarna som gisslan efter en lång kraftmätning därborta i öster. Frigg: Odens maka i nordisk mytologi. Hon bor inte hos honom i Valhall utan har egen boning vid namn Fensalar, där hon har sällskap av sin förtrogna tjänarinna Fulla och av ett par asynjor som heter Grå och Hlin, av vilka den förstnämnda rider genom luften på hästen Hovvarpner i hennes ärenden. Hel: Är i nordisk mytologi dotter till Loke och jättekvinnan Angurboda. Hon är alltså syster till Fenrisulven och Midgårdsormen. Oden som visste att dessa syskon skulle bringa stor olycka till gudar och människor sökte oskadliggöra dem när de var små. Hel kastade han ner i Nifelhem där hon har inrättat sig med makt över nio världar. Idun: Fornnordisk gudinna och asaguden Brages hustru. Hon är förvaltare av de äpplen som håller gudarna för evigt unga. Loke: En demonisk figur i nordisk mytologi, ytterst något slags personifikation av elden, ty hans namn har med låga att göra. Han är emellertid mycket mera komplicerad än så. Snorres Edda meddelar om honom att han räknas till asarna men är son till jätten Farbaute. Nerthus: Enligt romaren Tacitus dyrkas i en helig lund på en ö i havet, där hon bor i en vagn som är heltäckt och dras av kor. Gudinnan umgås med människorna emellanåt, och dessemellan tvättas vagnen och all dess apparatur av slavar, som blir dränkta så snart de fyllt sitt värv. Njord: En fornnordisk vädergud. Han är nog identisk med gudinnan Nerthus, ty att Njord är samma namn som Nerthus råder det inget tvivel om. Snorres Edda upplyser om Njord att han bor i himlen på en plats som heter Noatun, och han är herre över vinden och bör åkallas inför resor till sjöss och vid jakt och fiske. Hans hustru är en skidåkerska vid namn Skade. Oden: En nordisk gestalt som figurerar i sagorna dels som en immigrerande jordisk potentat, dels som skapargud. Han är emellertid utrustad med övernaturliga gåvor i båda fallen. Snorre Sturlason beskriver honom i Ynglingasagan närmast som en ond trollkarl som var fager att skåda för sina vänner men fasaväckande för sina fiender. Ran: Gift med jätten Ägir. Hon fiskar drunknade sjömän med nät, men hon lurar också under isen på människor som vågar sig ut därpå. Vågorna är deras döttrar. Siv: Gift med Tor och blondin. De har en son som heter Mode och en dotter som heter Trud. Mer än så finns inte om henne eller barnen. Skade: Väderguden Njords hustru i nordisk mytologi. Hon var dotter till jätten Tjatse som dräptes av asarna och kom en dag i full rustning till Asagård för att hämnas honom. Asarna bjöd henne emellertid förlikning och skadestånd som bland annat bestod i att hon skulle få välja sig en man bland dem, men hon skulle bara få se deras fötter vid valet. Tor: Asagud som är huvudperson i en del norröna myter och sagor. Snorres Edda upplyser om honom att han är starkast av alla gudar och människor och att han härskar i ett område som heter Trudvang, där hans hus är världens största med femhundrafyrtio rum. Det kallas Bilskirnir, och frun i huset är blondin och heter Siv. Tyr: Fornnordisk gud som har det intresset att hans namn ingår i ordet tisdag, vilket heter Tirsdag på danska och norska. Han tycks ha varit en viktig gudomlighet en gång och identifierades av antika latinska skribenter med Mars, men han måtte ha varit nästan glömd bland nordborna redan under vikingatiden, ty i Eddornas myter spelar han en obetydlig roll. Han har förlorat höger hand men slåss utmärkt med vänster. Vidar: Nordisk asagud. Snorres Edda kallar honom den tyste asen och upplyser att han har en tjock sko som är skapad av alla de skinnstumpar som av evighet skurits bort vid tå och häl av jordiska skotillverkar, och den sätter han i sinom tid i Fenrisulvens underkäke. Envar som vill vara asarna till hjälp i den sista striden bör genom att kasta bort sådana skinnstumpar samla material till Vidars sko. Ägir: En jätte i havet enligt nordisk mytologi. Hans hustru heter Ran och med henne har han två barn. Ägir hade två utmärkta tjänare som hette Fimafeng och Elder, men Loke slog ihjäl Fimafeng vid ett gudomligt kalas, som Ägir var värd för. Tillbaka Webdesign © Vetteljus. Face © the Artist.